om barn till Jehovas vittnen, för "de stackarna får ju inte fira födelsedagar, de hamnar utanför".
Men varför tycka synd om nån som inte tycker synd om sig själv?? Lika självklart som ni och era barn nog tycker att det är att fira, lika självklart är det för oss och våra barn att INTE fira.
Att inte fira just födelsedagar betyder inte att vi inte har kalas, eller kul med våra barn. Vi har kalas - BARA FÖR ATT DET ÄR KUL - och fester, våra barn får presenter när de minst anar det och vi ser till att de ska tycka att livet är roligt. För livet måste väl få vara roligt, eller? För den skull behöver man inte fira sånt som "alla andra" (vilket vi ju alla nog förstår att det inte är sant - att ALLA firar, alltså) firar.
De första kristna, och Kristus - vars exempel vi försöker följa - firade inte födelsedagar. Hallå, ingen vet ens när Kristus är född - han som ändå var den största människa som nånsin levat, hela grunden för vår tro. Om det vore så himla viktigt att fira, tror ni inte att just HANS födelsedag vore klar för oss alla och borde firas? Men som sagt, han och hans efterföljare firade inte födelsedagar, och därmed inte vi heller.
Många av de saker som kopplas samman med födelsedagar (tårtor med ljus mm) kommer från hedniska religioner och från ockultism, och sånt tror vi att vi som kristna ska hålla oss ifrån.
Därför firar vi inte. Och vi anser oss inte sakna nåt! Så tyck inte synd om oss och våra barn, för vi tycker inte synd om oss själva!
Vi kan ha roligt ändå! ;-D
Ni kan ju sprida detta till andra som ni tycker kan ha nytta av det här...
5 månader sedan
Bra sagt, och bra förklaring! Man kan som sagt givetvis ha det både mysigt och festligt ändå, när det passar bäst.
SvaraRaderaFörstår varför inlägget dyker upp! :-) Fast hur gör ni med en kalasinbjudan t ex? "Mörkar" ni den för barnet eller säger ni bara att h*n inte får gå? Och hur känns det för barnet om ALLA i klassen pratar om det roliga som ska hända och just ERT barn inte får vara med? Jag menar; är man sex år kanske det inte är så helt lätt att förstå varför man är den enda som INTE får följa med till vad det nu kan vara. Eller ni kanske helt enkelt kommer med ett bra skäl till varför barnet inte ska gå på kalas och så är det bra med det? Uppmärksammar ni inte födelsedagen ö h t? Jag menar; det kan ju vara bra att få vet att nu är jag inte sex år längre utan sju! *S*
SvaraRaderaKram!
De flesta bjuder inte in oss alls längre faktiskt. De vet ju att vi ändå inte kommer! ;-) Sen ÄR det ju speciellt med Lilleman, barnen i hans klass kommunicerar ju inte alls som andra barn... Får se hur det blir med Tösabiten!
SvaraRaderaVi säger bara att "Nu är du sju år". Det måste de ju få veta, folk brukar ju fråga barnen hur gamla de är, menar jag! :-) Inget fel med det. :-)
Kram!
Ja, jag inser ju att ni har ett lite "specialläge" med Lilleman, men jag tänkte om man liksom inte VET och då bjuder. Nästa gång bjuder man så klart inte, men det kan ju ta ett tag innan inbjudningarna slutar komma. Det är intressant hur olika man lever! :-)
SvaraRaderaSaken är väl den att man inte får göra som ALLA andra - och i detta fall ÄR det verkligen som ALLA andra. Jag anser att man som förälder ska vara öppen för alla traditioner och seder (förutom omskärning då, men det är en heeeelt annan fråga anser jag). Och då kan man inte förvägra sitt barn att gå på kalas eller liknande.
SvaraRaderaJag som ateist te x skulle ju kunna tala illa om Gud så fort mina barn talar om "honom" (henne måste hon bara vara så mycket som hon ska ha koll på *s*) men ist för att vara emot så gick jag och köpte "Barnens bibel" till dom.
*tycker*
Nickelina: När vi blir bjudna så säger vi att vi inte firar. Men som sagt var, de flesta vet vid det här laget att vi inte firar, och bjuder därmed inte in heller.
SvaraRaderaTherese: Fast som förälder tar vi många beslut för våra barns räkning. Och så länge som jag tar besluten åt dem (innan de själva kan ta ställning) så får de inte gå på något som jag anser vara så totalt fel. De ska självklart få välja sin livskurs senare i livet, det kan jag aldrig vägra dem.