Det började med att Lilleman försvann på Willys i fredags. Jag trodde att han följde med pappa för att hämta en tidning och vände mig om mot parkeringsplatsen tillsammans med Tösabiten och min mamma. Kommer ut till parkeringen och dit kommer även maken via en annan väg... utan Lilleman.
Jag får totalpanik och RUSAR in på Willys - och där står han precis utanför kassorna och gråter och en vänlig dam står bredvid honom och försöker lugna ner honom och höra vem han hör till... sen ser hon att jag kommer och vi alla försöker lugna ner oss.
Kan ärligt säga att jag hade svårt att somna den kvällen, och jag drömde om att han försvann otaliga gånger hela natten! :-( :-(
Idag skulle jag åka till en djuraffär i Kungens kurva med en go vän. Vi åkte till Kurvan och åt på Ikea först. Efter maten ringer maken hysteriskt (jag hörde inte telefonen först) och säger att min mamma är på akuten. Hon hade bara svimmat och ramlat med ansiktet före ner på en grusväg! :-( Jag iväg till akuten fort som bara den, där ligger mamsen med blodigt ansikte och med diverse sladdar på sig.
Till slut sa läkaren att de nog var ett blodtrycksfall, men hon är på sjukan för observation över natten, IFALL det var hjärtat.
Nu ska jag lägga mig och försöka lugna ner mig. HATAR sjukhus, doften av sjukdom och elände i korridorerna och snälla sjuksyrror. Har fått mer än nog av sjukhus och elände. Blä!