En syster i min församling har blivit änka pga "hedersvåld"... Det finns INGEN heder i att låta misshandla sitt barn, det är vad jag vill säga bara...
Hon var gift med en turkisk ung man. Han och hans mor hade blivit kristna och hans far kunde inte acceptera det. När min väns make åkte in i fängelset för att hans samvete inte tillät honom att genomgå militärtjänst så lejde pappan några män att misshandla honom där i fängelset. Han avled senare av sviterna av misshandeln.
Min vän har nu återvänt till Sverige, änka och gravid...
Är inte livet tragiskt när man inte kan acceptera att ens barn gör val som man kanske inte själv hade gjort? Bör man inte ändå kunna älska sina barn? I vilket fall som helst så låter man väl inte dem bli misshandlade, dödade??
Nu försöker vi trösta och stödja vår vän, och hjälpa henne i den mån vi kan. Hon ska få lite babygrejer av oss, säng och så... en granne har lovat ge henne en barnvagn. Hoppas allt går bra nu, så att hon får behålla ett minne av sin make som hon fick hålla av alldeles för kort tid.
Men snart får de ses igen, uppståndelsen är i sanning en stor tröst.
5 månader sedan
Men så fruktansvärt onödigt och tragiskt. Jag fattar inte hur man kan göra så mot sitt eget barn? Hur kan man? Hoppas verkligen den stackars änkan orkar med allt nu, bra att ni finns för henne! Kram!
SvaraRadera