det verkar vara effekten av att en läkare greps i våras, misstänkt för att ha överdoserat smärtstillande för ett spädbarn förra hösten. Läkare vågar inte ge tillräckligt med smärtstillande eftersom de är rädda att bli anklagade för dråp.
Jag är glad att jag inte har nära och kära som ligger döende just nu... är tacksam över att pappa fick ångestdämpande och morfin i den grad som ansågs behövas så att han slapp ha ont när han låg för döden.
Kära pappa, jag saknar dig!
Snart ses vi igen!
5 månader sedan
Kan säga att när min pappa gick bort i vintras så fick vi böna och be för att han skulle få morfin. Han hade inte fått något alls när vi kom på morgonen, tala om dödsångest han hade. Stackarn... han visste ju precis varför vi var där, gör så ont i mej när jag tänker på det. Först gav de honom något annat som bara varade i en timme och sen en dos till, först efter denna dosen fick han morfin så han åtminstone kunde sova en stund. Man kan ju inte säga att han försvann ifrån oss lugnt och stilla precis, det var så hemskt. *gråter* Han var vid medvetande när han tog sitt sista andetag och kämpade jättemkt för att kunna dra ett till...
SvaraRaderaF'låt mitt långa inlägg men jag blir så arg... Hade varit bättre de hade givit honom en ordentlig dos så han inte märkt något... så han bara hade fått somna in...
Det gör mig ont i hjärtat att läsa ditt svar, sånt borde bara inte få hända. Man MÅSTE kunna få sväva bort utan smärta och ångest!!
SvaraRaderaJag menar, om de nu uppenbarligen snart kommer att lämna livet, vad är orsaken till att snåla på morfin och ångestdämpande?
*kramar hårt*
Nej, det är hemskt det som hänt. :(
SvaraRaderaI grund och botten handlar det hela om ett föräldrapar som inte kunnat släppa det som hänt deras barn. Dom behöver få hjälp att bearbeta sin sorg - ingen åklagare som vill "glänsa" i solen ett tag.
Det det har lett till är fruktansvärt! Men som jag läste i tidningen - dom har ju inte fått några klagomål om minskade doser.... -Då undrar jag, - har man kollat så inte telefonen från andra sidan är trasig? Eller hur kan man uttala sig så?