Jag och maken lämnade barnen hos vänner, sen kom mamma och hämtade oss och vi styrde kosan hem till syrran... eller ja, till min svåger och deras barn...
Vad ska man säga...? Vi satt och grät, mindes syrran på olika sätt och vi kunde konstigt nog även skratta mitt i eländet.
Mamma och jag tömde garderoberna på syrrans kläder, de ska gå till bättre behövande som drar stora storlekar.
Dödsorsaken är okänd, så hon ska obduceras. Känns sisådär... men det är nog bra att få veta vad som egentligen hände.
Själv har jag försökt hålla mig sysselsatt här hemma, nu är båda akvarierna rengjorda och några nya fiskar har fått flytta in. När barnen har somnat ska jag sätta mig en stund bredvid akvariet i hallen och bara titta. Det är så rofyllt.
I morgon är det konsert. Glädjen har kommit av sig...
1 år sedan